Detta dåliga mamma-samvete

 
 
Tålamod. Jag önskar jag alltid hade långt tålamod. Alltid sansad, lugn och tålmodig. Att jag aldrig tappade fattningen och humöret. Alltid behöll kontrollen över mina känslor.

Det blir tvärtom ibland och kvar stannar bara en klump i magen och malande skuldkänslor. En del av föräldraskapet möjligen, men det vill jag vara utan.
 
Ibland händer det jag inte vill ska hända. Plötsligt  var jag inte herre över mina egna känslor, utan jag reagerar på ett sätt som jag verkligen inte vill göra. Jag höjer rösten. Barnet tycker att jag skriker. Ur min mun kommer en svordom. Jag bara reagerar, utan att riktigt tänka mig för innan.
 
Jag som inte vill skrika. Jag som inte vill svära. Jag ogillar det verkligen. Så in i nordens mycket ogillar jag det. Det fanns skäl att reagera, men inte så här. Den där känslan inombords, det är den som talar om om det blev rätt eller fel. Och det här blev fel.
 
Såklart det kan finnas förklaringar. Jag var hungrig som bara den och när min mage skriker sjunker min toleransnivå otroligt mycket. Men dock ändå, en förklaring men ingen ursäkt.
 
 
 
 
 
 
Först är den där hårdaste figuren särskilt framträdande och klumpen i magen är enorm och skuldkänslorna många och starka. Efter ett tag kan den vänligare figuren på någon syl i vädrer, trots allt. Trots allt är jag inte mer än människa och alla kan göra fel. Så även jag.
 
Men hur som helst. Det här dåliga mamma-samvetet gör så in i nordens ont.
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Sofia

Har haft en sån vecka, förkylning varvat med magsjuka i huset, i dag var första dagen på en vecka hela familjen varit på benen. Många småbråk, onödiga ord och frustration över att ingen mådde bra och kunde finnas där för varandra.

2013-02-03 @ 15:39:53
URL: http://husetpaon.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0