mindfulnessmamma

Ibland händer det i alla fall för mig, att gråten kommer på fel plats. För mig är det i alla fall så att när det händer kommer den nästan utan förvarning. Gråten. Sådär när känslorna blir alltför överväldigande eller något blir alldeles för jobbigt.

På fel plats för mitt förnuftsmässiga jag, men kanske i helt rätt stund egentligen. Handlar våra reaktioner kring våra starka känslouttryck mest om våra föreställningar om hur det bör vara och om hur vi ska bete oss?

Idag hände. Gråten slog till och tårarna gick inte att hejda. Jag är en orkan av känslor som uppenbarligen måste ut. Efteråt. Då när allt var över. Trött. Mentalt och fysiskt trött. Men befriande. Ibland väldigt förlösande. Det kanske i själva verket hände på helt rätt plats i helt rätt tid.

Ibland önskar jag att jag kunde hålla tårarna borta mer än kan, men trots allt tror jag mer på att bryta ihop och komma igen än att bita ihop.