mindfulnessmamma

 

Nu känner jag mig så där både upprörd och ledsen igen. Jag följer några bloggar som fokuserar på ätstörningar ut ett friskhetsperspektiv, men kommer då och då också in på andra bloggar som får mig att känna så här. Som idag.

 

Det jag upplevde idag är klassiskt. En person som har en uttalad ätstörning, i det här fallet var det en tjej som skriver att hon försöker komma vidare mot friskheten, har lagt ut bilder på dagsformen och nämner både vikt och BMI. Med andra ord har den här personen fortfarande fokus på vikten väldigt mycket. Jag ser en bild där hon är iklädd alldeles för stora klädesplagg och viktnedgången specificeras i kilon. En hel del bloggare skriver om sin väg mot size zero eller liknande. 

 

Efter inlägget följer kommentar efter kommentar som berömmer och hyllar henne för hur duktig hon är, för hur fin hon är och hon får också frågor om hur hon lyckats. Det är det här som händer så ofta. Kommentarer som skriker av avund och beundran följer ofta inlägg som innehåller supersmala kroppar.

 

Snälla, sluta berömma varandra för viktnedgång i en sjukdom som är så lömsk och sätter klorna i en människa djupare än man först efteråt inser. Ibland efter en lång tild. Och snälla tänkt till vad ni skriver för inlägg i era bloggar då det kan vara så negativt för så många som läser. Blogga gärna, men försöka göra det ur en friskhetsperspektiv. Hjälp varandra mot friskheten istället för för att sporra varandra till att fortsätta på den sjuka vägen. Det är inget duktigt med att vara sjuk. Man kan inte lyckas i sin ätstörning, annars än att lyckas bli frisk.

 

Och förresten, överhuvudtaget finns det väl så mycket viktigare och mer värdefulla saker att se och lyfta varandra för.