Sluta berömma varandra för viktnedgången

 
Nu känner jag mig så där både upprörd och ledsen igen. Jag följer några bloggar som fokuserar på ätstörningar ut ett friskhetsperspektiv, men kommer då och då också in på andra bloggar som får mig att känna så här. Som idag.
 
Det jag upplevde idag är klassiskt. En person som har en uttalad ätstörning, i det här fallet var det en tjej som skriver att hon försöker komma vidare mot friskheten, har lagt ut bilder på dagsformen och nämner både vikt och BMI. Med andra ord har den här personen fortfarande fokus på vikten väldigt mycket. Jag ser en bild där hon är iklädd alldeles för stora klädesplagg och viktnedgången specificeras i kilon. En hel del bloggare skriver om sin väg mot size zero eller liknande. 
 
Efter inlägget följer kommentar efter kommentar som berömmer och hyllar henne för hur duktig hon är, för hur fin hon är och hon får också frågor om hur hon lyckats. Det är det här som händer så ofta. Kommentarer som skriker av avund och beundran följer ofta inlägg som innehåller supersmala kroppar.
 
Snälla, sluta berömma varandra för viktnedgång i en sjukdom som är så lömsk och sätter klorna i en människa djupare än man först efteråt inser. Ibland efter en lång tild. Och snälla tänkt till vad ni skriver för inlägg i era bloggar då det kan vara så negativt för så många som läser. Blogga gärna, men försöka göra det ur en friskhetsperspektiv. Hjälp varandra mot friskheten istället för för att sporra varandra till att fortsätta på den sjuka vägen. Det är inget duktigt med att vara sjuk. Man kan inte lyckas i sin ätstörning, annars än att lyckas bli frisk.
 
Och förresten, överhuvudtaget finns det väl så mycket viktigare och mer värdefulla saker att se och lyfta varandra för.
 

Kommentarer
Postat av: Lina

Jättebra inlägg. jag kan inte annat än att hålla med. Det är hemskt att man uppmuntrar varandra att gå ner i vikt. Det är så sjukt!

2012-09-27 @ 20:05:26
Postat av: Åsa

Ojoj, fick GÅSHUD av detta inlägg. Så klokt skrivet!
Stor kram till dig, hoppas att många tar till sig det här.

Sv; jaa, den där höstbilden från Instagram är magisk, man borde göra en canvastavla av den!
: D
Kramkram
Åsa

Svar: Det hoppas jag med! Det är så tokigt och det är precis som att en del inte alls är medvetna om vad de håller på med.
Mindfulnessmamma

2012-09-27 @ 20:47:47
URL: http://hafva.blogg.se
Postat av: Helle

Megakloka ord. Oh, vad det gör mig ledsen att se unga (och äldre) tjejer som lägger upp före- och efterbilder på sina smala och sedan ännu smalare kroppar, ivrigt påhejade i kommentatorsfältet med "Skitbra jobbat!", eventuellt uppblandat med några anonyma "Vad ful du är!".

2012-09-28 @ 18:13:50
URL: http://bullochjag.blogspot.com
Postat av: Sagobarn

Ätstörningsbloggarna är sjuka, precis som människorna bakom dem. Men grejen är att man vill ha den där bekräftelsen, många vill inte få kommentarer som ifrågasätter deras beteende. Vi/De strävar efter samma sak och det är lika självklart att berömma någon för att de har gått ner i vikt som att berömma någon för att de är bra på något.

Det är lite svårt att förklara.

Men det är klokt skrivet, och jag förstår hur du tänker.

Svar: Ja, många vill inte ha de ifrågasättande kommentarer och många vill inte heller få höra att det de skriver och de bilder de lägger ut kan vara triggande-tro mig jag vet! Men jag tycker verkligen att alla bör ta mer ansvar och tänker mer på hur man skriver och vad för bilder man lägger ut. Bekräftelse i sin sjukdom hjälper ingen, om det är bekräftelse på att man kommit längre ner i den. Vad är det för beundransvärt i att svälta sig, vad är viktnedgången att berömma? Det borde inte vara något självklart att berömma för anser jag.
Mindfulnessmamma

2012-09-28 @ 21:52:42
URL: http://skillnaden.blogg.se
Postat av: TicTacToe

Bra skrivet! Jag har aldrig berömt någon för att den äter lite eller har gått ner i vikt för jag vet hur mycket det triggar en till att fortsätta. Om någon i in närhet skryter om hur lite de har ätit så svarar jag mer med ett frågande varför? Varför ska man svälta? Vad är det för bra med det?

Sv: Ja det är nog så att man påverkas mer än vad man vill tro. Jag vill se mig som en person som inte faller för grupptryck. Var bra på det som ung, då jag varken drack, rökte eller snusade men sedan blev jag mer osäker ju äldre jag blev. Min vilja att passa in blev större men nu är jag ännu en gång på väg till att hitta mitt starka och friska jag :-)

Jag är 26 år och jag känner att det inte är så många år kvar tills jag vill ha barn, men så är jag livrädd för hur man reagerar på att gå upp i vikt av graviditeten och sedan vill jag ju inte föra det vidare till barnen. Hur går det för dig att vara mamma?

Svar: Jag har erfarenhet av sjukdomen samtidigt som jag också varit mamma, vilket inte alls är någon lätt sak. Med en ätstörning i bagaget tänker jag ännu mer på hur jag förhåller mig till kropp, vikt och hälsa och sådant och hur jag prata om det. Mitt i sjukdomen var det naturligtvis svårt. Det jag skulle stå på mig mer angående om jag någon gång skulle bli gravid igen är att inte vägas. Jag vet att mödravården många gånger är så noga med vikten, att kolla och så vidare, men det ska man få slippa om man mår bäst av det.
Mindfulnessmamma

2012-09-29 @ 17:41:10
URL: http://tictactoe.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0