mindfulnessmamma

 

Ikväll var det möteskväll., nämligen styrelsemöte i vår lokalavdelning i Anorexi/Bulimi-kontakt. Plötsligt blir det åter så väldigt tydligt, så uppenbart, hur mycket det finns att göra, hur många luckor det faktiskt finns. Men det är bra att det finns att göra. Det är en utmaning och det sporrar mig. Jag vill, vill, vill så mycket och vi vill så mycket. Nu är vi i det läget att allt det vi vill är svårt att göra på de få personer vi är i dagsläget som engagerar sig i lokalavdelningen.

 

Ni i Luleå med omnejd som vet med er att det skulle vara något för er att engagera er i ABK, gå in på hemsidan och ta kontakt med Luleås lokalavdelning. Det går bra att maila direkt till [email protected] också. Det kan passa dig om du har varit drabbad av en ätstörning tidigare och är frisk idag, om du är anhörig till en person som varit drabbad eller om du ändå känner att du vill vara en del i ABK:s arbete.

 

Viktigast av allt att förmedla till de som är drabbade idag är att det går att bli frisk. Det går att bli fri! En ätstörning måste inte vara livslång. Vi är många i föreningen som vet att det går att övervinna sjukdomsmonstret som en gång var så envist och som vi inte trodde gick att besegra. Det går.