mindfulnessmamma

 

Då och då läser jag om det. Då och då hör jag om det. Alldeles för ofta.

 

 

Precis som att det är ett självklart mål för alla efter en graviditet att komma ner till samma vikt man hade innan man blev gravid och att kunna "komma i" de jeans man använde innan man blev gravid? Jag har själv fått den frågan flera gånger. Har du gått ner allt? Hur många kilon har du kvar att gå ner? Vad är det för eftersträvansvärt och beundransvärt att lyckas med detta?

 

Det är inte alls alla som ens har som mål att gå ner alla kilon de gick upp under graviditeten. Det finns faktiskt de som både accepterar och tycker om kroppen precis som den är. Kanske med några fler kilon än innn, kanske inte. Kanske med lite mer kvinnliga former, kanske inte. Allt är okej och jag vet att det finns de som har annat i tankarna än detta.

 

Men ändå, så ofta detta prat om detta och ändå så ofta detta fokus. Till och med inom hälsovården. Jag har själv fått frågan på efterkontroller hur det varit med viktnedgången. Frågor om tappade kilon. Då har jag varit helt och hållet normalviktig.

 

I eftermidag hörde jag en påannonsering på RixFM om att de skulle har Carolina Gynning som gäst. Hon skulle enligt påannonseringen bränna upp sina mammakläder. De skulle fira att hon gått ner sina mammakilon.

 

Jag blir så trött. Jag blir så trött på denna glorifiering av viktnedgång hos människor och i det här fallet hos mammor. Låt mammakroppen vara precis som den är. Man går upp i vikt av att bära ett barn och allt som oftast förändras kroppen. Låt den göra det och hylla det fantastiska i att kroppen kan bära och föda ett barn istället för att hylla den som går ner i vikt, gärna på kort tid också.