Som en nykter alkoholist?



Igår fick jag frågan om det är med ätstörningar som med alkoholism, att man liksom blir som en nykter alkoholist och sedan hela livet verkligen måste vara på sin vakt?

Jag trodde länge det, att det är liksom så även med en ätstörning, att man aldrig bli helt och fullt frisk och fri, men idag vet jag att jag hade fel. Man kan bli helt frisk och fri, kanske friskare och friare och sundare i sitt tänk än många i sin omgivning.

En alkoholist behöver avhålla sig från alkoholen. En person med en ätstörning ska lära sig leva med maten istället för mot den. Leva med sin kropp istället för mot den. Bli vän med maten istället för att ha den som sin fiende.





Det går att välja den friska vägen och nå ända fram.

Jag lutar mig inte på något sätt tillbaka för den skull, utan vet vad som är viktigt att tänka på för att hålla mig fortsatt frisk och fri. Jag vet att en bantning är en utlösande faktor till en ätstörning, varför jag inte kommer att ge mig in i en bantning en gång till i mitt liv. Jag vet också att vågen är något som så gott som aldrig har fört något gott med sig för mig, varför jag har valt bort den i mitt liv. Jag vet att regelbundet ätande är oerhört viktigt i mitt friska och fria liv och att hoppa över en måltid inte har i det livet att göra.







Kommentarer
Postat av: Helle

Jag tycker faktiskt att det är riktigt sorgligt att ätstörningar i så många sammanhang jämställs med ett beroende, allra värst när jag läser hur unga (och äldre också för all del) människor med ett ätstört beteende får "veta" att de är sockerberoende på sajter om lågkolhydratskost och övertygas om att livslång avhållsamhet från allt från kanelbullar till äpplen är lösningen på deras hetsätning. Det finns säkerligen människor som mår bra av sådan kost, problemet är att den presenteras som en universallösning och övertygar den sjuka om att hen lider av ett beroende och inte ska söka sig till psykiatrin, utan till LCHF.



För bara några månader sedan trodde jag att jag aldrig skulle kunna sitta på kafé med min familj och njuta av en budapestbakelse, men idag går det alldeles utmärkt. Då är jag som gladast över att jag inte valt lågkolhydratskost framför friheten att äta vad jag vill och må bra av det.

2012-05-25 @ 13:59:03
URL: http://bullochjag.blogspot.com
Postat av: Jenny

Kan bara instämma med dig Helle! Helt och hållet.

2012-05-25 @ 17:22:31
URL: http://mindfulnessmamma.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0