Kvällens danspass blev min måndagsmeditation. Ikväll var det svårare än vanligt att hålla fokus. Jag brukar vara i ett ständigt flow under så gott som hela danspasset, men idag kom och gick tankarna under passets gång och jag fick öva på att dra mig tillbaka till det jag höll på med, koncentrera mig på koreografin. Det är något frustrerande när det blir så här, när jag är van vid motsatsen, men jag tycker samtidigt att det är fantastiskt att jag så ofta annars är så totalt uppslukad av dansen under så lång tid.

Att banna mig själv för att jag tappar  fokus hjälper föga, tvärtom. Istället gäller det att bara notera vad som sker och dra mig tillbaka till nuet, verkligen koncentera mig, fokusera på varje rörelse. Det tog längre än vanligt innan jag nådde den där ljuvliga känslan av eufori, men den kom-och på slutet satte vi dansen, vi tre tappra dansare som var kvar till passets slut. Vilken skön känsla!