Det här med att cykla, det är något härligt att ta sig fram på en cykel.



Jag minns hur jag älskade hur Lotta på Bråkmakargatan envist bestämde sig för att hon visst kunde cykla. Hon skulle minsann kunna själv. Jag tror jag såg mig själv i Lotta och jag kan så väldigt mycket se min dotter i Lotta.

Idag premiärcyklade vi till skolan och jobbet som ligger i samma byggnad, praktiskt och smidigt så det förslår. Som barnen har längtat till den här vårens första cykeltur till skolan. Nu är den sköna vårmorgonluften här och morgonen möttes på cykel och ackompanjerades av fågelkvitter. När vi passerade öppet vatten höll dottern inte längre inne på orden, hon tyckte att det var så fint att cykla nära vattnet.

Nu ser jag fram emot ett möta nya morgnar på cykel, känna vinden i mitt hår jag när svischar ner för backarna och innan sommaren är slut hoppas jag ha cyklat barfota genom vattenpölar.