Jag hade tänkt skriva ett inlägg om stresskänslor, omöjliga ekvationer och dataproblem. Jag hade tänkt skriva ett inlägg om att good is better than perfect just för att det är vad som håller i längden, att bra är bra nog och att misslyckas är okej och så även för mig. Det skulle handla om att det är tillåtet att inte alltid ha full koll. Ja, det där skulle jag skriva och reflektera kring, men nu vill jag hellre lyfta fram något annat.

Ikväll blev jag nämligen återigen påmind om dansens helande kraft. En dag när tårarna varit nära för att saker gått emot mig, för att jag för ett tag kände att det var en katastrof det som inte gått min väg, har avslutats helt fantastiskt. Allt som kändes övermäktigt att ro iland känns inte längre så stort. Plötsligt ter sig saker faktiskt inte större än de är. Och jag visste att det skulle bli fantastiska 75 minuter, men jag kunde inte föreställa mig det skulle kännas så här bra efteråt.

75 minuter här och nu och jag behöver inte längre den mindfulnessövning jag tänkt ge mig själv ikväll. Det här var dagens mindfulness om något. Det här var min stresshanterare och min vitamininjektion. Tack till tre fantastiska tjejer på Inpuls som bjöd på en så härlig dansstund. Under klassen hann vi med Bollywood, Body Jam, Poledance och Danceaerobic.




Ett favoritdansklipp är absolut Claudia Gallis Bollywooddans från Let's Dance 2010. Så färgsprakande härligt! En fantastisk show till rytmer jag älskar!