Ett utdrag ur Petra Krantz Lindgrens text Guldstjärnor och glaskulor:

Visst vore det underbart med ett barn som alltid plockade undan sina saker? Som dukade av efter sig? Som hjälpte till med tvätt och städning? Som gjorde läxorna utan tjat? Som gick och lade sig utan tjafs på kvällen? Och såg till att komma upp på morgonen? 

För att slippa allt tjat och bråk och förmå barnet att göra det vi önskar kan någon form av belöningssystem kanske förefalla lockande. Varje gång barnet plockar undan sina leksaker utan att föräldern behöver påminna om det får hon en glaskula. Efter fem eller tio kulor, eller vad man nu har bestämt, får hon sedan en belöning. Spela ett spel med mamma. Myskväll i tv-soffan. Kli på ryggen.

En del föräldrar, som prövar ett sådant här system vittnar, åtminstone till en början, om hur bra det fungerar. Plötsligt är tjatet ett minne blott, undanplockningen av alla saker sker före middagen istället för efter Bolibompa och 18 påminnelser. Är inte det fantastiskt, så säg?!



Ja, säg är det så fantastiskt? Petra Krantz Lindgren tycker att detta är mer som dressyr än som ett repsektfullt sätt att fostra barn. Hela hennes text är så fantastisk, tänkvärd och klok-läs den här.