mindfulnessmamma

Och jag förundras återigen över  det stora i det lilla,
i det vi faktiskt passerar utan att riktigt se vad det är vi har framför oss.
Det finns så mycket att zooma in, se konturerna och nyanserna och
upptäcka byggstenarna av.



Inte kunde jag tro att jag kunde finna något så magiskt,
när jag först såg denna hög på avstånd,
när vi i vår besvikelse upptäckte att isgrodan i parken inte fanns kvar.
Där bakom förvåning och besvikelse gömde sig magi.
Tänk om vi inte brytt oss om att titta närmare.