Löparglädje

 
Jag har kommit in i ett helt annat flyt nu kring löpningen. Eller. Jag väljer att fortfarande att kalla det jogging istället för löpning. Ja, det stämmer bättre överens med verkligheten tror jag ändå.
 
Jag har fått till ett nytt tänkt allt mer. Det finns inte alls samma krav från mig själv och inte alls samma negativa tänkande kring mig själv som löpare. Jag vet hur mycket som sitter i huvudet och det är först och främst min inställning till mig själv som löpare som ändrats och min intställning till mitt presterande. Jag börjar vakna även på den här fronten och inser att jag behöver få in mer good enough-tänk även i detta. Jag tror jag börjar nosa på det faktiskt.
 
När jag senast tyckte att jag inte gjort särskilt bra ifrån mig, tyckte jag att det knappt vara som att jag hade varit och sprungit, som att det inte räknades. Då hörde jag faktiskt själv hur tokigt det lät. Jag har min personliga löparcoach här hemma som har påmint mig om att allt räknas och att allt är betydligt mer än om jag hade valt att sitta kvar hemma i soffan. Inte bara en gång har jag fått påminnelsen men till slut verkar det ha gett resultat.
 
Idag gjorde jag mitt bästa löppass för denh är säsongen. Och också det roligaste. Det var också det pass jag helt klart mest slut i kroppen efter. Jag kände löparglädje under tiden och hade kraft och styrka kvar att hämta även när jag trodde att de var slut. Jag gillar det här med att vara mer vän med mig själv även när jag är ute i motionsspåret. Det är mycket vad livet handlar om för att må bra, att vara vän med sig själv i alla möjliga situationer.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0