mindfulnessmamma

 

Efter joggingrundan jag kom hem från för en stund sedan kände jag mig tillfreds. Jag känner mig tillfreds. Ihopsamlad. Grundad. Som att andetagen och jag håller ihop. Vi håller ihop. Andetagen följer mig genom hela kroppen. Följsamt.

 

Det är ombytta roller nuförtiden. Förut var min medicin att hålla mig borta från träningen. Faktiskt från motion överhuvudtaget. Vi gick inte alls hand i hand. Det var så mycket kompenserande och straffande. Det var ett slitande och dragande tills jag föll isär. För att överhuvudtaget bli frisk och fri behövde vi pausa och till viss del skiljas åt. För att kunna samla ihop mig. Kunna sopa ihop bitarna av mig själv, spillrorna, och kunna samla ihop allting i skyffeln och börja limma ihop. Det var helt och hållet nödvändig och utan att jag sade upp bekantskapen hade jag inte blivit frisk. Ibland måste man ta farväl för att möjligen kunna återses.

 

Idag är det ombytta roller. Det som var en av de starkaste vidmakthållande faktorerna till det ohälsosamma livet kan idag vara medicin. En väg mot välmående och inre lugn. Idag kan rörelse och motion vara min medicin mot stress och värk. På mitt sätt och inte allra minst-på ett nytt sätt.