Gjorde en del reflektioner igår tidigt på kvällen när satt på MAX hamburgerrestaurang och åt en snabb, med betoning på snabb, middag efter jobbat innan teatern.

Reflektioner om hur annorlunda så mycket är nu jämfört med förut. Mer och mer annorlunda ju längre tiden gått. Det blir bättre och bättre dag för dag, skulle jag säga. Saker som kändes som en omöjlighet gör jag idag, ibland med lätthet, ibland utan att tänka desto mer på det eller överhuvudtaget inte alls, ibland med en tanke på att nu ska jag göra det här även om det tar emot. En del saker vill jag göra för att de ska föra mig vidare på den rätta vägen, en del saker är viktiga milstolpar i ett sunt hälosamt liv.

Jag funderade över vad jag ville äta. Jag bestämde mig för att Maxmål med pommes frites, men ju längre jag fick stå i kön desto mindre tid fick jag på mig för den här middagen. Jag valde istället en Maxburgare utan pommes frites, för att tiden var för knapp. Inte av något annat skäl. Man kan faktiskt välja bort, utan att någon slags osundhet är inblandad, men det kan ta tid att inse vilken skillnaden är och att lära sig vilken orsak som ligger bakom ens val.

Jag väljer bort dressingen för att jag inte är särskilt förtjust i den och tycker hamburgaren blir betydligt godare utan. Inte av något annat skäl. Jag väljer cola-light som dricka de gånger jag dricker läsk, för att jag inte tycker om vanlig cola. Inte av något annat skäl.

Det är en stor frihet att få välja och att kunna välja. Det är viktigt att veta att även en person med en ätstörning i bagaget kan välja och välja bort livsmedel av helt naturliga och sunda skäl. Kanske av tidsbrist och av ren smaksak. Inte av något annat skäl. Även en person med en ätstörning i baget kan svara nej tack, jag åt nyss och faktiskt mena vartenda endaste ord.

För övrigt är det en milstolpe i sig att sitta på en hamburgerrestaurang med mig själv som sällskap och äta min middag, alldeles vid fönstret, fullt synlig för förbipasserande på stadens gator.