Om tydlighet








Det är så viktigt att kunna säga stopp. Att sätta en gräns. Hit men inte längre. Att skapa ramarna, att göra ramarna tydliga även för andra, visa att dem finns.

Det är så viktigt att veta var man börjar och slutar och veta vad som finns där mellan början och slutet, vad som ryms i människan som är jag. Vilket är innehållet egentligen? Ja, i själva verket när önskningar och föreställningar läggs åt sidan. Kärnan.

Det är så förtvivlat svårt att vara suddig i konturerna, men det fantastiska med människan är att de går att göra skarpare. Skärpan kan förbättras och linjerna som en gång inte hållit ihop kan slutas samman till en enda tydliga och klar kontur av en människa. 




Kommentarer
Postat av: Helle (Bull & Jag)

sv: Tackar vänligast för dina tänkvärda, uppmuntrande kommentarer! Jag håller med dig om peronslighetsstörningsbegreppet. Jag tror f.ö. jag kan påminna mig att man i DSM V har/ska ändra namnen till "fobisk personlighet" etc, vilket känns som en förbättring.



Och med koppling det aktuella inlägget ovan - att sätta gränser för sin person är onekligen krångligt när man svänger som en krokig landsväg från dag till dag, men jag tror som du att det är ett viktigt arbete att faktiskt utforska var ens personliga gränser går. Det stärker självkänslan att kunna säga "Det här tycker jag om" respektive "Det här tycker jag inte om".

2012-02-22 @ 23:36:59
URL: http://bullochjag.blogspot.com
Postat av: elin

Åh det är jätte viktigt att ha egna gränser, men det är så lätt att falla ur de där ramarna och tänka 'okej då' på båda hållen.



Precis! Ensamtid kan vara skönt ibland men inte sådär värst länge ;)

2012-02-23 @ 15:16:47
URL: http://elinkortochgott.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0