mindfulnessmamma

Idag har jag varit hemma med storebror som är sjuk, men har alldeles precis varit till skolan för att lämna discogrejerna till dottern. Den lilla rosa prickiga handväskan med plånboken i, klänningen, bolero och strumbbyxor att byta om till och så de svarta finskorna. Såklart. Det är skoldiscodags!





Det var så, så sött när hon och en klasskompis gick bredvid varandra längs korridoren mot discot som äger rum i en annan del av huset, på högstadiet. Förväntansfulla. Det är högstadiet som fixar berättade dottern i veckan.  

Det var så, så sött när hon stod vid entren och betalade inträde från sin plånbok och sedan ordningssamt packade ner den i handväskan igen. Fick en stämpel på handen-för första gången i livet på ett disco.

Var köper man?
Och sen stegade vi mot bordet där försäljningen fanns.
Var står man?
Och så visade jag var hon skulle ställa sig för att vänta på sin tur.
Vad vill du köpa?
Hon valde en plastpåse med blandade godisar,
öppnade den, ställde sig vid dörren in mot discot,
stegade iväg mot bordet i ett av hörnen av rummet,
satte sig ner tillsammans med några barn från en annan klass.

Jag måste söka hennes blick, vinkade till henne genom rummet
och gick med något tvekande steg genom korridoren,
nerför trapporna och ut till bilen och körde hem.