Att vara den som stannar kvar



Avresedag och farvälvinkningar.


Ha det så bra-kramar fulla med saknad (innan de ens lämnat gatan).
Där under omfamningar och munpussar,
 inlindad i kramar med barn uppkrupna i min famn finns den-saknaden.

De som ska vara samlade kommer inte vara det,
inte helt och hållet,
samlingen kommer vara utan mig och jag utan den.
Ändå kommer allting vara på ett sätt precis som det ska vara,
lovlediga barn som får njuta.

Och mitt bland alla turer fram och tillbaka till jobbet,
mitt bland måltider i ensamhet,
kommer den att finnas-saknaden.

Och sedan när jag har längtat färdigt,
då när vi är samlade igen-
då kommer uppkrupna barn i min famn kramas igen.
och kramar och munpussar kommer att fyllas med glädje
och vad-jag-är-glad-att-se-dig-känslor,
allting kommer överfyllas med sådana känslor,
och jag kommer välkomna det så in i nordens.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0