mindfulnessmamma

Vi är här nu. I kåbdalis. Och vi är verkligen det, här. Nu. Vi är just där vi är. Det är sådana stunder jag tror vi människor behövde samla på oss fler av. Det blir liksom en ringar på vattnet effekt av detta.

Det är bitande kallt, men temperaturen stiger. Jag sitter inne med kaffe i närheten av en brasa. Läser sporadiskt i en tidning. Barnen värmer sig här emellanåt. Äter chips och pausar. Frusna kinder behöver skyddas från kylan.

Livet är så påtagligt här just nu, just här. Jag mår gott och är plötsligt så medveten om att jag stannar upp och bara är, utan obekvämlighetskänslor. Tacksam över det för jag minns hur de där tjockhetskänslorna trängde sig in i vackerherheten när som helst. Men nu, nu är jag fri.