mindfulnessmamma

 

I eftermiddags tog jag en härlig promenad och mellanlandade på ICA för att hämta ett paket. Jag stannade till vid leksakshyllorna för att titta efter uppslag till presenter.

 

Precis i närheten stannade också en flicka och en kvinna till, några som jag tänkte var mor och dotter. Mamman pratade till dottern på ett för mig främmande språk. Som om hon frågade flickan något. Flickan svarade på svenska att hon hade fel väska med sig. Mamman fortsatte på svenska. Mamma har inga pengar med sig och jag kunde se hur flickan höll ett kvitto i handen, ett sådan som man får när man har pantat returflaskor och burkar.

 

Vi kan lägga tillbaka någonting, menade flickan. Hon förklarade för sin mamma att de kunde lägga tillbaka chokladflingorna och tillade: Det gör inte någonting för mig, mamma.  Vi kan köpa dem nästa gång vi handlar istället. Hon undrade vidare hur mycket allt de hade kvar i famnarna skulle kosta och sedan gick de vidare mot kassan.

 

Flickans ord dröjde sig kvar. Hon lät så förnöjsam. Jag tänkte på tacksamhet under promenaden hem igen. Att vi ska vara glada vi som har det så bra. Vi ska vara nöjda med det vi har och det vi får. Inte sträva efter mer, mer och mer hela tiden. Dela med oss till de som behöver-om vi kan. Jag kom också att tänka på barn som behöver ta mer ansvar än de borde behöva. De finns. De finns oss närmare än vi tror.