mindfulnessmamma

 

För en stund sedan vinkade vi iväg sonen som åkte på sommarkollo tillsammans med sin jämnåriga kusin. Flera dagar. På tisdag kommer de hem igen. Jag är säker på att han kommer ha det toppen hos farfar och hans fru i stugan, men det är redan tyst och tomt. Han lämnar ett tomrum. Älskade barn. Det känns långt in i  min mammakropp när du åker.

 

Kvar stannade dotra min som inte vill åka iväg på sommarkollo utan mamma och pappa. När vi inte är där vill hon inte heller vara där. Inte än i alla fall. Och visst är det ju något gott i att kunna rå om ett barn helt och fullt också.