mindfulnessmamma

 

Förnuft och känsla. Ja, ibland går de inte ihop och ibland vet jag inte heller vad som är vad. Idag kom det över mig igen. I form av tankar, men framför allt känslor. Nu har du tagit för mycket plats igen. Hörts för mycket, synts för mycket och sagt alldeles för mycket.

 

Det är inte bara enkelt att brinna för något, vilka förändra, vilja påverka, att vilja göra något riktigt bra av det man tror på. Det är inte alls enkelt att vilja ha ordning och reda, struktur och att saker och ting ska vara som de ska vara tills någonting annat är sagt. Ibland skulle jag nog må bra av att ta ett kliv tillbaka, inte engagera mig fullt lika mycket, ta lite mindre plats.

 

Jag tycker verkligen illa om känslan att ha tagit för mycket plats, att jag har tagit för stor del av utrymmet. Att ha hört min röst mer än vad jag i efterhand mår bra av.

 

Jag funderar också över hur kroppen och själen faktiskt har sin historia förankrat i sig, såväl tankar som förhållningssätt. Naturligtvis gör det sitt när det blir så här. Kroppen har förvånansvärt svårt att skaka av sig. Själen likaså. Det kanske lägger sig snart, men ikväll önskar jag ändå att jag tyckte lite mindre, kände lite mindre och kunde krypa in lite mer in i mitt skal.