mindfulnessmamma

 

 

Jag blir så glad varje gång jag sett att insamlingen jag startat för Riksföreningen Anorexi/Bulimi-kontakt fått ett nytt bidrag.

 

 

 

Jag är glad att få vara en del av föreningen och kunna förmedla och sprida att man kan bli frisk och fri. Trots att man tvivlat så in i nordens på att det verkligen någonsin skulle kunna vara möjligt, trots att hopplösheten så många gånger infunnit sig. Tänk att det gick att börja tycka om sig själv, tänk att det gick att börja uppskatta min egen kropp och se dess fantastiska resurser, allt fantastiskt den kan och klarar av som har att göra med allt annat än utseende och vikt. Tänk att det faktsikt gick att acceptera mig själv och kroppen-och till och med börja tycka om både sig själv och kroppen. Leva med istället för mot.

 

Och tänk att det  gick att motionera och röra på sig utan att fastna i tvångsmässighet och att använda det som något förebyggande mot ångest, som något straff för vad jag ätit, som ett sätt att kunna få äta något eller som en ren ångesthantering. Det gick att bli snäll mot sig själv och sluta vara så förtvivlat sträng vad det gäller egentligen allt möjligt. Att tänka om och göra nytt var möjligt, även om det tog lång tid och var svårt många, många gånger.

 

Tänk att det faktiskt gick att bli helt och hållet frisk och fri, att sluta värdera mig själv efter saker som vikt, ätande eller kroppsform. Det gick och det går för alla därute i världen som är drabbade idag.

 

Om du skulle vilja hjälpa oss att hjälpa och göra det via min insamling, klicka då här. Där kan du läsa mer om insamlingen och om min historia.