Ja, man önskade att man kunde träffas oftare, att kunna ses sådär i all sin enkelhet över en kopp kaffe bara lite, lite oftare. Sådär är vi nog många som tänker emellanåt. Det är trots allt tiden man träffar sina vänner som är den viktiga och inte all den där tiden som går mellan gångerna. Då, stunden när man väl ses-det är den som är det vackra efter all längtan och det är den som är kärnan i all den där vänskapen och det är då vi blir påminda om vänskapen i sig.



En spontan snabbvisit i all sin enkelhet kan vara så mycket värd och kräver egentligen så lite planering. Att kunna ses bara lite, lite oftare är i de flesta fall fullt möjligt också-just do it! Jag tror att det handlar om att se att stunderna inte alltid behöver vara särskilt långa och att tillfällen inte kommer serverade. Vi måste ge oss själv och våra vänner dem.

Idag hade jag glädjen att träffa en vän jag inte träffat på länge, bara sitta ned tillsammans med henne och samtala om smått och stort. Jag och barnen gjorde en snabbvisit efter hämtningen på fritids och trots den korta stunden gav det såväl glädje som energi!