mindfulnessmamma

Igår eftermiddag när jag och dottern var och bytte byxor till mig (till en storlek större som jag skrev i ett annat inlägg, nämligen Frisk och fri ibland klädstorlekar) frågade hon mig om vi inte kunde äta på MAX. Ja, varför inte, tänkte jag. Far och son skulle på middag på restaurang så det passade väl bra med lite tjejmys.

Utan friskheten och friheten hade första tanken inte varit varför inte, utan snarare varför! Tankar och känslostormar hade rusat igenom kroppen och kluvenheten inom mig hade varit stor. Såklart jag alltid har önskat att friskheten ska finnas där i alla situationer där barnen har varit inblandade, men det har varit svårt. Förnuft och känsla som inte gått hand i hand har snarare slitit mig åt olika håll. Som att någon stått och dragit mig i vardera armen och där mitt emellan har jag stått och varken vetat ut eller in. Ungefär något sådant.

Friskheten och friheten känns påtagligt närvarande i en sådan situation som den igår. De känns så påtagligt närvarande när jag kan beställa varsin måltid åt oss, åt mig en hel meny med hamburgare och pommes frites. Det är en sådan enorm stor frihet att kunna göra en sådan spontan sak tillsammans med sitt barn, utan tankar på vad jag har ätit tidigare under dagen, kanske vad jag ätit dagen innan, hur det kommer att kännas efteråt och vilka måltider som väntar framöver. Inga tankar och funderingar om kompensatoriska planer som måste till efteråt, utan bara, jag, min dotter, friskheten och friheten.