Visst kan killar också ha en ätstörning?


Idag fick jag frågan, Visst kan en kille också ha en ätstörning? Så klart de kan, men jag tror faktiskt att det är många som fortfarande tror att det är en sjukdom som endast tjejer och kvinnor drabbas av.

Rikföreningen Anorexi/Bulimi-kontakt, ABK, försöker få in fler tillfrisknade killar och män i sin förening som kan arbeta för att stötta andra killar och män som är drabbade av en ätstörning idag. Och att det behövs, det råder det inget tvivel om. Detta är ett utdrag ur ABK:s blogg Det går att bli frisk och fri:

Många killar/män har ångest kring kropp, mat och träning så det påverkar och begränsar deras liv. Jan Nordström har lidit av svåra ät- och träningsstörningar. Nu är han en av våra mentorer, och han märker hur antalet killar/män som mår dåligt ökar kraftigt. Han får dagligen samtal av killar/män som uttrycker hur dåligt de mår.

”Jag vet att många killar och män inte vågar söka hjälp eftersom de tror att de är den enda mannen eller killen som har det såhär. De är rädda för att anses omanliga. ”För en riktig man ska inte tänka eller känna så här”, Men detta är en sjukdom som drabbar oss oavsett kön, sexuell läggning eller personlighet. Det är inget att skämmas för”.

Det  finns myter kring ätstörningar som kring så mycket annat. Tyvärr tycker jag att dessa myter förstärks så mycket av media. Ibland är det precis som att det som syns mest också är det som finns mest. Hur ofta skrivs det egentligen det tidigare har skrivits om killar och ätstörningar? Det är på tiden att det faktiskt talas om.

Det handlar om en sjukdom och den sjukdomen, precis som många många andra sjukdomar, är ingenting som endast drabbar ett visst av könen. Personer som har en ätstörning kan vara barn, ungdomar, vuxna, tjejer, killar, kvinnor, män, mammor, pappor och så vidare och så vidare... En person med en ätstörning kan vara underviktig, normalviktig eller överviktig, eller pendla mellan olika av de områdena... Svårare än så är det inte att tala om vem som kan drabbas av denna sjukdom.

Det är viktigt att jobba för att sudda ut dessa myter om sjukdomen, men viktigast av allt... det är att komma ihåg att det går att bli frisk och det går att bli fri!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0