mindfulnessmamma

Kreativ Dans

Kategori: Må bra


Ikväll var det premiär för mig på en klass Kreativ Dans! Den som höll i detta var Tira som har CreativeMoves. Jag hade ju som jag skrev i ett annat blogginlägg, tidigare läst och hört talas om Kreativ Dans och blivit sugen på att testa. Jag kände med redan innan rätt så säker på att detta skulle vara något som skulle passa mig. Så här beskrivs Kreativ Dans på CreativeMoves hemsida: 

Kreativ dans är en fri rörelse dans, dans utan koreografier och bestämda steg. Du utgår från din egen kropp och ditt behov för stunden. Man guidas av ledare till att utforska kroppens möjligheter till rörelse/din dans. Focus är på den inre upplevelsen, att lyssna till sin kropp och själv. Andningen är en central del av dansen. Ingen prestation, man värderar inget som bra eller dåligt.

Det är mindfulness i rörelse, att vara i nuet, ett andrum, ett tankerum, där du kan fylla på med ny energi och lust. Du kan upptäcka nya sidor och förmågor hos dig själv.

Precis så där var det! På en gång när Tira började att prata och berätta om klassen tänkte jag... mindfulness! Detta är mindfulness i rörelse, att öva sig i att vara här och nu. Inget dömande, inget jämförande med andra, inget rätt eller fel, bara här och nu i sig själv, med sig själv. Att låta kroppens rörelser komma av sig självt, inte forcera fram dem, att om det inte kommer några rörelser kunna vara stilla och vänta in och se vad som händer. Helt enkelt, att inta det där öppna sinnet, an open mind.

Efteråt kände jag mig glad och en lätthet jag inte hade innan. Jag kom dit med trötthet och huvudvärk, en huvudvärk som var så mycket lindrigare efteråt och en trötthet som övergått i ny energi.

Det här är absolut något jag kommer att ge mig själv fler gånger!

Alla kan dansa! Vi har alla en egen rytm och tillgång till egna rörelser som blir dans, konstateras på CreativeMoves hemsida. Visst är det så!

Alla kan dansa, så även jag och så även du. Det är en sådan frihetskänsla att våga prova på nya saker, att ta klivet ut i det okända och våga! Det var ju faktiskt så, att det handlade ju aldrig egentligen om att vara lyckas eller misslyckas, det har nog hela tiden handlat om att våga, om att vara sann mot sig själv genom att lyssna till vad det är man egentligen vill och behöver. Att våga uppleva, leva och bara vara är så mycket väsentligare än att misslyckas eller lyckas-vad nu det egentligen är!

Kommentera inlägget här: