Efter ett par timmar på arbetsdagen står dottern med sin fröken bakom vår dörr på jobbet och visar upp dotterns skadade tumme. Hon skulle skära en apelsin och under det arbetet råkade hon skära sig i tummen. Sicken otur! Hennes gulliga fröken hade provat att få stopp på blodet på diverse sätt, men det ville inte till att sluta blöda.





Det blev en tur till vårdcentralen där en gullig sjuksyster tog hand om min tjej, tvättade snittet i tummen och tejpade och plåstrade om den omsorgsfullt. Ett väldigt stort plus till sjukvårdspersonal som gör som denna fina sjuksyster gjorde-nämligen pratar direkt till patienten och inte över huvudet på han eller henne. Hon förklarade tydligt och klart vad hon gjorde och varför hon gjorde som hon gjorde och berömde min tappra tjej. 

Själv blev jag lite skärrad när det pratades om blod, vilket är lite märkligt då jag inte alls är ängslig av mig att barnen ska göra illa sig annars eller har svårt att se blod om jag själv blöder. Däremot när barn blöder från mer än ett litet vanligt skrubbsår eller har näsblod tycker jag att det är obehagligt. Jag liksom ryser i kroppen.

Allting gick bara bra och hon har varit glad och munter fortsättningsvis idag! Efter ett ganska kort besök på vårdcentralen var hon åter tillbaka med fröken och kompisarna i klassrummet.