mindfulnessmamma

Det är någonting skevt i vår värld när små barn tänker på smalhet. Det är någonting skevt i vår värld när små barn överhuvudtaget är medvetna om existensen av begreppet smal.

Samtliga personer som har uppnått en vuxen ålder och omger sig av barn måste tänka på en rad saker för att hjälpa våra unga att hålla sig borta från sådana här tankar.

Vad är det vi äter, vad är det vi inte äter och hur äter vi?
Hur pratar vi egentligen kring ätande och våra kroppar? Och hur förhåller vi oss till detsamma?  
Är det så att vi lägger stor vikt vid vikten? Kanske får vågen ha en central roll i våra hem? Har den rent av blivit en naturlig del i vårt möblemang och någonting som används frekvent av stora och små?
Värderar vi livsmedel som bra och dåliga och som tillåtna och förbjuda?
Hur beter vi oss framför spegeln och hur talar vi om kroppar i allmänhet och våra egna kroppar i synnerhet?
Vad erbjuder vi våra barn för förebilder i form av leksaker?
Bantar vi? Hur hanterar vi i sådana fall bantningen i närheten av våra barn?

Det finns så mycket att fundera kring, men vi måste bli medvetna om sådana här saker. Om inte så för barnens skull.

Mamma, är jag smal? frågade nygligen en nybliven 5-åring sin mamma någonstans i vårt avlånga land och hon är långt ifrån ensam om detta. Vi måste våga närma oss barnens tankar och funderingar. Det är vi som måste fånga upp dessa så att de kan få spinna vidare på sundhetens väg istället för att fastna i något destruktivt spindelnät.