mindfulnessmamma

"Jag tror tyvärr att man aldrig blir helt frisk från en ätstörning, men man kan lära sig att kontrollera den."


De orden läste jag idag på en blogg och tyvärr händer det alltför ofta jag möts av tron att man aldrig kan bli helt frisk och fri om man en gång drabbats av en ätstörning. Precis som vid så många andra sjukdomar kan man även vid en ätstörning bli helt frisk och leva ett sunt och bra liv när man tagit sig igenom sjukdomen. Verkligen.

Jag vet många som kan vittna om just detta och många som en gång har blivit friska upplever sig överfriska. Mycket som "friska" människor talar om och sätt som friska människor tänker på kan då många gånger kännas så främmande, som någonting som existerar i en helt annan värld och inte alls i den friska sunda världen. För att nämna några exempel....

Jag unnar mig en kaka till kaffet, jag var ju faktiskt och tränade igår.
Vad duktig du är som låter kan låta bli att fika!
Nu blir det till röra på mig lite extra så mycket som jag ätit under semestern...

Jag skulle kunna fortsätta länge, länge...
Hela grejen med att unna sig något gott förstår jag inte riktigt,
precis som att bjuda sig själv på något gott skulle vara något förbjudet,
något syndigt som man i själva verket borde avstå ifrån.





Hur som helst-man kan bli frisk och fri från en ätstörning!
Om man väljer vägen mot ett friskt liv och fortsätter följa den trots fartgupp, väghinder och återkommande impulser att vända om,
om man har bestämt sig, då kan man man nå ända fram till målet.