Jag läste nyss ett så otroligt bra inlägg i debatten om den så kallade egentiden, ett inlägg på bloggen mumari.com.  Visste du inte att du blev förälder 24-7 när du skaffade barn? kallar blogginnehavaren sitt inlägg. Hon hade precis som jag läst Malin Wollins krönika om egentiden.

Hon skriver bland annat...
"Jag har pratat med bekanta som delat upp veckorna; torsdagskvällar är det pappan som får göra preciiiis vad han vill och söndagar är det mamman, lördagar varannan vecka turas de om om egentiden och däremellan ska alla hushållssysslor fördelas med millimeterprecision. Resten av tiden går ut på att älta vem som gjorde vad, vem som ska göra vad och vad det kostar och hur fan blir det när någon är sjuk? Gå över lik för din egnetid! Gör nåt! Bara DU får den!"

Jag kan inte förstå det där resonemanget. Jag förstår det bara inte.