Jag vill och önskar något helt annat än vad jag upplever. Jag drömmer om att liksom flyga fram i löparspåret och känna hur allting går lättare och lättare för varje gång. Benen, vaderna och låren, verkar vilja något annat än att springa vidare efter några kilometer, om jag tänker på hur de kändes idag. Det känns som att konditionen räcker till men inte benen. Jag vill också utvecklas, orka mer och mer, kunna springa åtminstone snäppet fortfare än nu.

Ska jag helt enkelt lägga löparskorna åt sidan och koncentrera mig på träning som känns odelat rolig? Som gör att jag finner flow så gott som varje gång och där jag får dra på smilbanden för jämnan. Eller ska jag "helt enkelt" hålla huvudet högt och fortsätta springa trots att benen värker och det kanske inte ens känns så där vidare värst roligt just precis då-för att jag ändå har ett mål där framme någonstans, även om jag precis bara kan skymta det.



Och apropå mig och löpningen... så är det ändå inte riktigt som rubriken vill påvisa, utan snarare Jag vs mig själv.