Yes-ikväll blev det ett pass Afro Power Dance igen. Vad är det som får mig att må så bra med dessa pass egentligen? Det är nog många faktorer skulle jag tro, men först och främst har jag så otroligt roligt! Det känns inte som att jag är och tränar ens en gång, utan det är bara 1 timmes rörelseglädje! Jag och kroppen känns som den helhet som vi faktiskt är.

Sedan är det så gott som noll fokus på speglarna. Det är inte något helt lätt och ingenting som jag har kunnat klara av tidigare på det här sättet. Att instruktören dessutom påminner oss om att släppa speglarna hjälper till att strunta hur det ser och istället fokusera på känslan i sin egen kropp. Instruktören poängterar att vi ska hitta våra egna rörelsemönster. Våra egna kroppar talar om hur vi ska röra oss. Samma grundrörelse kan alltså se olika ut från person till person. Inga rätt eller fel. Ingen behöver sträva efter att göra på ett visst sätt, utan bara göra på sitt sätt. Sitt sätt är rätt sätt.

Någonstans tror jag att det hela handlar om vad livet handlar om. Att vi måste få vara sådana vi är. Det finns inte alls så många rätt eller fel som vi talar om för oss själva att det finns.





Släpp spegeln.
Det kan vi alla tänka på utanför träningssalarna också. Vi kan inte följa någon särskild mall. Vi kan inte bli någon annan eller vara på något annat sätt än oss själva. Hur vi än försöker och vrider och vänder på oss själva, kanske rent av försöker göra om oss själva, så kommer allt ikapp oss. Det finns inget annat rätt sätt, än att vara sanna mot oss själva. Så jag önskar alla att släppa speglarna och istället känna och veta att vi alla är underbara precis som vi är.