... ja, något sådant känns det som när jag springer!

Inte spring för livet som att jag måste springa ifrån något eller någon eller som att jag är i fara, nej inte alls så. Inte alls. Spring, som spring i benen och för livet är vad jag springer för. 

Jag springer för livet! För det liv jag lever, för att jag vill, för att jag orkar, för att mina ben blir starkare och starkare och orkar ta mig på längre och längre turer.




Jag springer i skogsluft, för att höra naturens alla ljud, för att känna alla dofter som naturen bjuder på. Ibland bara lyssna till det som nästan inte hörs. Jag väjer inte undan för vattenpölar. Jag snuddar dem gärna med mina löparskor så att vattnet får svalka mina ben.

Och trots att det var så, att jag trodde att det här med att springa inte var gjort för mig, så gör jag det nu. Med mig själv och för mig själv.