Om jular utan ätstörningar


För några dagar skrev jag inlägget En jul utan ätstörningar som beskriver hur det är att ha en jul utan ätstörningar i släptåg som en objuden gäst, med sjukdomen hela tiden sittade på den ena axeln. Kanske beskrivningar som många tycker låter självklara, men för alla som genomgått en ätstörning eller på ett eller annat sätt har eller har haft ett osunt förhållninssätt till kroppen, maten och vikten är det jag beskriver i den texten något väldigt stort!

Det jag beskriver i texten är ren och skär frihet, kanske helt enkelt en god jul.

Tack för all respons jag fått på inlägget, såväl kommentarer här på bloggen och på Facebook. Det här verkar vara ett ämne som berör långt många fler än de som har egen erfarenhet av en ätstörning.

Julen och maten är många gånger ett hett samtalsämne överlag, tycker jag. Människor som aldrig ens varit i närheten av en diagnostiserad ätstörning pratar om julmaten som någonting som ska bort, bort bort så fort som möjligt efter julen-precis som att vi skulle gå upp en hel massa i vikt för att vi äter buffé av julmat några dagar och njuter av det goda julgodiset. Och herre gud vad vi äter och herre gud vad vi har ätit-det är nästa så att vi borde skämmas, låter det som när jag hör hur människor pratar. Nej, nu har vi ätit för lång tid framöver kan det låta som, allvarligt talat. Precis som att vi inte skulle bli hungriga nästa dag och nästa dag, för att vi ätit julmat.

Frukost, lunch och middag och ett par mellanmål på det-det är vad vi behöver och mår som allra bäst av och inte påverkas våra basbehov av att det råkat infalla några dagar som heter börjar på jul.

Jag fick en kommentar som gjorde mig särskilt glad:
Ja, såna jular är helt underbara! Såna har jag nu, BARA såna! :-) Tänk vad med energi som gick åt att gå igenom vad som hade intagits, räkna upp, ha kontroll, kompensera, träna bort. Ja, du har alldeles rätt; Det ÄR en fantastiskt frihet att ÄNTLIGEN vara helt fri!

Ja, det är fantastiskt! Det är att ha en riktigt god jul!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0