... ja, angående mat i barnfamiljen. Vi slutar med Linas matkasse och in med mer matglädje i huset-igen. Det visade sig vara för vuxna och annorlunda smaker för barnen. Och jag förstår dem, ur ett barns perspektiv.

Jag har funderat en del kring det här med mat i barnfamiljer. Det ska inte vara så förbaskat krångligt och göras så mycket mer invecklat än det faktiskt är. Vi behöver äta för att överleva och äta ordentligt för att verkligen orka leva. Men så komplicerat det kan bli.

Det lanseras till och med en bok som riktar in sig på LCHF för barnfamiljen. Helknasigt. Socker har gjorts till någonting väldigt laddat, något snudd på syndigt och förbjudet. Barn pratar om nyttig och onyttig mat på ett sätt som jag inte alls tycker att de ska göra. De ska överhuvudtaget inte förhålla sig till mat på det sättet. Barn-ät, lek, lev och må gott!

All mat kan vara bra mat. Ät allt-men inte alltid! Såklart det inte är utomordentligt att äta samma sak jämt. Ensidigt blir aldrig bra.






Men att en pizza faktiskt kan innebära en måltid som innhåller någonting från kostcirkelns alla delar, det är någonting som oftast glöms bort, när människor värderar maten så definitivt som bra och dålig mat. Till exempel.

Jag önskar bara att maten och ätandet inte gjordes så laddat och komplicerat-om inte annat för barnens skull. Värdera inte-ät och må gott!

Där och då på födelsekalaset gör det väl för sjutton ingenting om ditt barn äter av tre eller fem sorters kakor, eller?