Ibland känner jag mig som en taxichaufför. Körningar till kompisar, från kompisar, till affären och tillbaka. Ja, ni förstår säkert och känner säkert igen er, många av er som har barn. Än har det ju bara börjat också. Det kommer säkerligen bli mer av det här körandet till träningar och annat.  Att våra barn går på en förskola och en skola som inte ligger i närheten av vårt bostadsområde bidrar ju också till att det blir en del körande då kompisarna finns i olika delar av stan.

Jag ägnar så gärna min vakna tid till att rodda ihop familjelivet och se till att mina barn trivs och mår bra. Att från och till känna sig som en taxichaffis, det hör nog bara till...

Snart är det dags att krypa till kojs bredvid mina små älsklingar. Pappan i familjen är bortrest och då flyttar barnen omedelbart in till mig i stora sängen. Mysigt!