Medvind


Känner en slags medvind. En vind som för mig åt rätt håll. Men ändå åt ett nytt håll. En vind som bär mig mot nya möjligheter, som får mig att sväva om jag själv tillåter det. Det är väl ändå vad det ofta handlar om; att vi faktiskt kan sväva om vi ger oss hän och om vi verkligen släpper taget.




Jag kikade ut under förmiddagen för att säga en sak till några som var ute. Solen värmde något otroligt. Den spred sitt sken över alla som var ute. Nu värms allt det kalla, kyliga och stelfrusna upp. Nu tinar vi upp i takt med snön och isen som smälter.





 Jippi, våren är här...
ropade dottern häromdagen när vi var ute, som ett slags välkomnande till våren tyckte jag det var. Jag tror det vore på sin plats med ett vårskrik, eller vad säger ni?

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0