mindfulnessmamma

Ikväll, en onsdag på Kulturens Hus, en onsdag som Di Leva tyckte kändes som lördag. Han pratade om Plura. För Plura är det alltid lördag, berättade han. För Plura är det alltid lördagkväll. Kvällen kändes långt ifrån en grå vardag. Kvällen blev till en fest, även om vardagliga och allvarliga saker också berördes.

Jag känner mig fortfarande helt lyrisk. Tagen. Ikväll var det frågan om magi.

En vän undrade, Blir man salig? apropå att jag har varit på Di Leva-konserten. Hon undrade också, Var han som man sett på TV? Jag måste svara, Ännu mer underbar än så!

Han kastade ut frukter, bananer, äpplen och apelsiner till publiken. Frukta inte uppmanade han och hoppades att vi alla var försäkrade, mot fallfrukt. Vi är alla unika. Vi är alla viktiga, betonade han. Och visst är det ju så och det kan aldrig nog betonas. Alla behövs. Från det lilla grässtrået till den stora blåvalen.




Han drack ur sin vattenkanna med jämna mellanrum.

Det var en konsert med allsång redan i andra låten och det satte ton för resten av tiden. Mycket allsång blev det!



Precis den här gula kaftanen hade han på sig när han uppträdde ikväll.  Han har ett fantastiskt säreget scenspråk, medryckande att titta på.

Han berättade litegrann om sin medverkan i Så mycket bättre och framförde sin tolkning av Lasse Berghagens Sträck ut din hand.

Hans nya skiva bär namnet Hjärtat vinner alltid. Vilken fantastisk titel på ett album. Hjärtat vinner alltid. Kärleksfulla ord, fulla med tilltro.

Låten Tiger kommer från nya albumet. Han spelade den ikväll. Öppnade numret med att beskriva rädsla. Den är som om alla dörrar i lokalen är låsta, omöjliga för oss att öppna och ur hans vattenkanna kommer en tiger. Nog skulle vi allt bli rädda då, eller hur? I alla fall jag kunde närma mig en känsla av rädsla där och då.






Ljus och lycka.
Frid och kärlek.

God natt!