mindfulnessmamma

"Mamma-jag tycker att du är fin!" har jag fått höra av min dotter mycket på sistone.
Oj, vad det värmer och berör. Det berör så det känns långt inunder huden och jag kan nästan ta på stämningen, liksom beröra den med fingertopparna. Betrakta den och beröra den.

Ikväll vid sängkanten när jag stryker henne varsamt i håret, smeker hennes kinder säger hon "jag tycker du är fin". Jag svarar med att jag också tycker hon är fin och att jag är så glad att jag har henne i mitt liv.

"Mamma, hur säger man när någon säger så där?" blir då hennes snabba replik.
"Tack, tack..." fortsätter jag och hon ger mig rätt.






"Vänskapen sträcker sig över år och avstånd. Den letar sig fram genom prunkande trädgårdar. Den finns."

De orden skrev jag på ett gratulationskort till en kär vän som jag och barnen var till för att uppvakta idag. Vi har inte setts på länge. Vardagen är full av bestyr och i perioder går dagarna och veckorna bara av farten. Sann vänskap blir inte ens kantstött av att vännerna inte ses på ett tag. Dekoren är lika vacker som senast när den väl nås av strålkastarljuset igen.