mindfulnessmamma

Jag tror så här, att den tyngsta bojan är den vi själva sätter på oss.





Jag tror också att det det ok vi själva sätter på våra axlar är det tyngsta oket att bära.


Det finns så många måsten som är bojor i livet.
Det finns så många borden som är som ett tungt ok på våra axlar.
Om vi låter det bli så.
Om det låter det vara så.

I själva verket är måsten och borden något vi skapar, något vi faktiskt tillåter oss att ha.
Att ha kvar.

Vi måste välja-vill vi ha dem eller vill vi vara utand dem?

Jag tror på att byta ut alla man borde och man måste mot jag vill-i de fall jag faktiskt vill.
I själva verket är det väldigt lite i livet vi verkligen måste göra.

Förresten undrar jag om det ens är så att vi kan få bojor kring våra fotleder
 och tunga ok på våra axlar om vi inte tillåter dem att hamna där.