Vi är barnens skyddsänglar



Tydliga konturer.
Gränser.
Här börjar jag, här slutar jag och här är ni andra.
Vi behöver alla sätta gränser mot omvärlden, markera när något inte känns bra, när någon gör något eller säger något som vi inte kan acceptera.

Säga stopp-hit, men inte längre. 



För barnen måste vi vara det hjälp-jag som ser när allt inte går rätt till. För barnen måste vi vara det hjälp-jag som hjälper till att sätta den där gränsen, som förklarar och förtydligar att ingen annan människa under några omständigheter från trycka ner någon annan. Hjälpa och stötta barnen mot målet att finna styrkan att aldrig någonsin låta sig tryckas ned. 

Ett barn som kritiseras ~ lär sig fördöma

Ett barn som får stryk ~ lär sig slåss

Ett barn som hånas ~ lär sig blyghet

Ett barn som utsätts för ironi ~ får dåligt samvete

Ett barn som får uppmuntran ~ lär sig förtroende

Ett barn som möts med tolerans ~ lär sig tålamod

Ett barn som får beröm ~ lär sig uppskatta

Ett barn som får uppleva rent spel ~ lär sig rättvisa

Ett barn som får känna vänskap ~ lär sig vänlighet

Ett barn som får uppleva trygghet ~ lär sig tilltro

Ett barn som blir omtyckt och kramat ~ lär sig att känna kärlek i världen

Dorothy Law Holte




Då när konturerna inte var tillräckligt skarpa, då i barndomen när gränserna inte var helt tydliga- var började jag, var slutade jag och var började ni andra?

Då kunde jag inte riktigt ta till mig att det inte var mig det var fel på när jag inte räknades som värd att vara med för att min ögonfärg inte var densamma som er. Då hade jag inte det filter som sållade bort de känslor av utanförskap som föddes ur himlande ögon, menande blickar och kommentarer om självklarheten i att min danskompis inte kom och tränade då det var tänkt att det var mig hon skulle vara tillsammans med.

Jag kunde inte skydda mig då.
Bakom stängda dörrar kunde jag inte skydda mig då.










Kommentarer
Postat av: Malin

åh så jobbigt det är att ha ansvaret för att mina små underbara tottar skall ut i stora världen med förhoppningsvis bättre självkänsla än jag hade, med styrka, med glädje och empati.... så lätt att säga, så svårt att lära ut... varje dag är en balansgång mellan att lära dem att lyssna och känna och samtidigt inte ta ifrån dem deras underbara upptäckarlust. Hur grundar man självkänsla undrar jag dagligen.... det är ett så otroligt stort ansvar vi föräldrar får, så stort, så svårt och så utmanande.

samtidigt så självklart- kärleken till dem.....

2010-11-13 @ 23:13:12

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0