Tänk om man kunde pausa tiden?



Mina barn har hunnit bli 7 respektive snart 5 år, svarade jag på frågan om hur gamla mina barn har hunnit bli. Hon som frågade kunde knappt tro att det var sant, varpå hon berättade hur gamla hennes barn är, 1 år och 4 år. Vart tar tiden vägen undrade hon?

Var ålder har sin tjusning! svarade jag henne.

Jag minns perioder när jag knappast har tyckt att det varit någon idé att riktigt njuta åt det underbara, åt glädjen, åt när jag har lyckats etc. Det skulle ju ändå komma ett sen när allting inte skulle vara lika underbart, lika glädjefullt eller när det jag gör inte känns lika lyckat.

Genom att vara här och nu, oavsett vad jag gör, oavsett om det är underbart eller om det rent av är jobbigt, att acceptera att det är som det är, just nu, är det lättare för mig att numera också njuta av stunden.


Hon jag konverserade med höll absolut med om att var ålder har sin tjusning, men berättade att hon så många gånger sagt och tänkt "tänk om man kunde pausa tiden just nu, för nu måste väl ändå vara den bästa åldern" men sen har hon kommit på att hon i själva verket tänker så varenda månad.

Det är väl just det, att det är det som är precis just nu
som är livet.

 

Just därför är det lika bra att bara vara i nuet-
för tiden kommer ju ändå inte stanna, eller hur?

Att komma till ro.
Acceptera att tiden har sin gång,
liksom bli vän med livet,
som ögonblick efter ögonblick
väver sin väv i olika färger och nyanser.

Jag tror vi blir allt mindre rädda för allt möjligt,
ju mer närvarande vi är i nuet,
när vi försonas med tanken,
att nuet är det enda vi faktiskt kan påverka.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0