Jag läste i tidningen om Eminem för några dagar sedan, om hur han efter sitt missbruk och sammanbrott tagit sig tillbaka till livet. Nedan följer ett utdrag ut artikeln:

"Till dess koncentrerar sig Eminem på små glädjeämnen.
När han ville bli ren fick han hjälp av Elton John. Elton sa att Eminem skulle uppleva naturen på ett helt nytt sätt så fort han nyktrade till.

Sen dess har Eminem varit omåttligt förtjust i träd.



– Jag fucking älskar löv nu, man. Jag har försummat löv alldeles för länge."

Så klok han är den där Elton John. Inget märkvärdigt konstaterande kan tyckas-men det är just det där som inte ter sig så märkvärdigt som faktiskt är stort. Det kanske till och med är så att Eminem har börjat uppleva naturen! Inte på ett helt nytt sätt, utan överhuvudtaget.

Eminems ord har fastnat i mitt huvud och meningen "Jag har försummat löv alldeles för länge" har dykt upp i mina tankar flera gånger senaste dagarna. Hur många är vi inte som faktiskt försummat löven alldeles för länge?

Hans ord är lite som ett förlåt till löven, till naturen, till livet, till sig själv. En slags försoning. Så känner jag inför hans ord.




För egen del är jag väldigt uppmärksam på månen för tillfället. Att köra hemåt en sen mörk eftermiddag och mötas av månen som liksom tycks följa mig hela vägen hem känns mäktigt. Speciellt fullmånen känns särskilt vänlig och roingivande. 


Bilder från www.fotoakuten.se