Reflektioner kring två små nya tavlor

Ibland är det så med särskilda föremål, att de helt enkelt hör hemma hos mig. Precis så är det nog för många andra också. Det är ingenting att fundera kring egentligen, utan det är självklart att just precis de här föremålen ska finnas i min närhet. Så är det med dessa två nya tavlor som jag köpte på Hafva idag.




Ofta handlar det om att jag får en särskild känsla av föremålen. Vackra ting har jag alltid tilltalats av och det sköna tror jag vi människor i allmänhet mår bra av. De här vackra tavlorna föll jag för första gången jag såg dem på bild. De är fulla av liv, men i dem ryms ändå ett lugn som nu sprider sig i mig när jag tittar på dem, ett lugn som sprider sig längs hela vår avlånga hall.

Kärleken, närheten, givandet och tagandet, fingertoppskänslan som många gånger krävs människor emellan, närheten mellan liten och stor. Livets gång. Kärleken. Love.





Intill bilderna får den kursiva texten Love äntligen sin givna plats. Ord, jag och ord, vi har en särskild relation. Ett enstaka enskilt ord blir så mycket större i ljuset av det rätta sällskapet.


Kommentarer
Postat av: Åsa

ÅÅh vad fint skrivet.. mina ögon tåras, du beskriver så fint vad även jag känner när jag ser på tavlorna. Dom är oerhört vackra, och ändå så enkla.

Kram!

2010-11-04 @ 22:18:38
URL: http://hafva.blogg.se/
Postat av: Lotta

Vackra! Minns att jag försökte ta sådana bilder av barnens små, små händer och fossingar när de var pyttisar och jag ville föreviga ögonblicket! Ska ta och leta rätt på dessa...

2010-11-04 @ 22:19:10
Postat av: Petra

Så fint! Å så "lustigt" att se sonens namn... på din vägg :) Älskar min sons namn, det är det finaste för mig. När han kom till oss var det kärlek vid första ögonkastet... det var LOVE :)

P.

2010-11-05 @ 08:35:56

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0