mindfulnessmamma

Ibland är det bara så svårt att inta ett accepterande förhållningssätt. Ibland är det bara så svårt att stoppa stresspiralen som har satts igång.



Att acceptera det man absolut inte tycker om och inte vill ha är inte lätt, men det går. Ibland blåser det dock motvind så in i nordens, precis som när dörren är så svår, så svår att öppna, då snöstormen gjort att det drivit snömassor mot ytterdörren. Det tar emot.

Det tar emot så in i nordens ibland, men det är då jag tror att vi hjälper oss själva som allra bäst om vi låter bli att streta emot, kämpa febrilt och försöka slita oss loss. När jag börjar föra krig drar det bara igång min stress  och jag sätter fart på den där stresspiralen.

Att acceptera att det ibland är så förtvivlat svårt att acceptera det vi inte alls vill ha och inte alls tycker om-det är en konst.

Det är svårt, men det är då jag i alla fall är hjälpt av att ta kontakt med andningen, kanske sluta ögonen och följa mina andetag, ett efter ett. Stanna upp, varva ner, möjligen lyckas få lite perspektiv på saker och ting. Det hjälper mig att komma tillbaka till lugnet i mig själv.

Det är lätt att glömma bort att det inte är en helt omöjlig situation, ens när den känns låst och nyckeln verkar vara  bortkastad. Men med acceptansen över att det ibland är så evinnerligt svårt att acceptera, är jag ganska så säker på att vi lättare når just acceptansen.

En mindfulnessövning då och då i min vardag gör det lättare att samla ihop mig då när det verkligen blåser motvind. Det hjälper till att finna verktygen just när de behövs som bäst.