Jag är tacksam över att få spontana besök! Idag värmde ett kärt återseende.

Det är väl en del av de fina med jultider, att vi träffas, utflyttade kommer hem, vi träffar varandra under olika former, spontant och mer planerat, kortare stunder och över hela dagar. Vi väljer väl ändå själva vad vi hinner?

Att ses en kort stund kan ändå leva kvar i hjärtat längre än vi kanske ibland kan föreställa oss. Kanske är det ändå så att vi inför julen och i livet i allmänhet bör tänka efter en extra gång innan vi bestämmer oss för att det inte är någon idé att ses, då tiden är för knapp?