När den tusende biten saknas






Idag hade jag ett samtal med en person i personalrummet. Hon hade läst bloggen och förde här och nu på tal. Att verkligen vara i det man gör. Att arbeta heltid eller att arbeta deltid. Det är nog en fråga som många föräldrar bär inom sig och kanske inte riktigt finns något svar på. Nog för att jag tror att svaret finns där inom oss, om vi bara lyssnar. Om vi tillåter oss att känna.

Ofta tror jag att vi har svaret på det vi grubblar på inom oss, ett svar som ofta sitter i den där omtalade magkänslan. Kanske är det så för många, att vi vet bättre vad som är bäst för oss om vi faktiskt slutar grubbla och istället lyssnar till det vår kropp försöker tala om?

Livspussel. Det är ju det där med livspusslet, att få allting att gå ihop. Men är det verkligen så att allting alltid går ihop, om vi med det menar att allting klaffar, att allting stämmer, att allting liksom flyter på?

Det är som det är. Det gäller att acceptera att den tusende biten ibland saknas. Ibland hittar vi den bara inte. Ibland ser varenda liten bit av himmel likadan ut och bara för att vi inte är riktigt uppmärksamma ser vi inte nyansskillnaderna. Just nu.

Då, när så många bitar ser så lika ut och kanske somliga bitar till och med ligger upp- och nedvända, fokusera på hörnbitarna, på kantbitarna. Fokusera på ramen.

Om du lyckas få den där ramen att hålla ihop, tror jag, att du någonstans blir mer tolerant mot en och annan bit på villovägar.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0