mindfulnessmamma

(www.fotoakuten.se)


Mindfulnessmamman vs kylan. Jag vs kylan. Vi är som natt och dag, som motpoler. Kylan tilltalar mig inte alls, men ändå på något sätt som motpoler, som ändå dras till varandra. Inte som att jag vill ha den, utan på det sättet att den påverkar mig. Den dras till mig och väcker reaktioner hos mig. Hela min kropp har stretat emot, skrikit nej. Humöret har påverkats och ibland har jag känt mig som ett litet barn i sitt allra tjurigaste stadium.

Men nu. Hands up.




Jag ger mig.

Jag har övergått till en accepterande inställning till kylan, ett accepterande förhållnignssätt. Jag tycker inte om den och jag vill inte ha den. Men jag accepterar att den finns och jag accepterar att jag inte tycker om den.

Jag kan lova att kylan, den bitande råa kylan, påverkar mig mindre numera.
Hand up-jag ger mig.

Jag väljer när jag kan att hålla mig inomhus när temperaturen sjunkit alltför långt ner på celsiusskalan.
Jag kan också lova, att det tycker jag om.